Klimatklockan tickar: Rapporter visar att stadsområden kan nå 1,5-gradersmålet med befintlig teknik

Stadsområden kan överbrygga hälften av gapet som behövs för att nå Parisavtalets mål på 1,5 °C i stadsområden bara genom att implementera befintliga tekniska lösningar för elektrifiering av transporter, energieffektiv uppvärmning och kylning av byggnader samt sektorsintegration.

Det är både tekniskt och ekonomiskt genomförbart för stadsområden att nå 1,5-gradersmålet senast 2050. Det är huvudbudskapet i en ny rapport från Navigant.

Städernas påverkan på klimat och hälsa är enorm.

Om beslutsfattare prioriterar investeringar i:

1. Fullt utnyttjande av e-mobilitet
2. Tekniska byggsystem, inklusive styrning och fjärrenergi, för att säkerställa energieffektiv uppvärmning och kylning
3. Sektorsintegration i stadsområden. Då kan de nå 1,5-gradersmålet.

Och lösningarna är redo att implementeras snabbt och kostnadseffektivt.

– Regeringar över hela världen förbereder sig på att öppna samhället igen, med återhämtningspaket som fokuserar på ekonomisk utveckling och nyskapande av arbetstillfällen. Vi kan starta om och framtidssäkra våra ekonomier genom gröna investeringar. Klimatmatematiken är enkel - vi vet vad som krävs och vi har teknik för att lösa klimatutmaningen. Om vi vidtar åtgärder nu kan 1,5-gradersvägen vara inom räckhåll. Utsläppen från transporter och uppvärmning och kylning av byggnader är särskilt stora i stadsområden. Det är därför fokus på städerna är en bra utgångspunkt för gröna investeringar. Tekniken är redo. Låt oss agera, säger Kim Fausing, VD för Danfoss.

Enligt den nya rapporten från Navigant är fokus på stadsområden ett måste om vi ska nå 1,5-gradersmålet. Världens städer upptar bara 3 % av jordens mark, men står för två tredjedelar av världens energibehov och 70 % av de globala växthusgasutsläppen. Mer än 80 % av människorna som bor i stadsområden utsätts för luftkvalitetsnivåer som överskrider Världshälsoorganisationens (WHO) gränser, till stor del orsakade av uppvärmning och kylning av byggnader och transporter baserade på fossila bränslen. 

Den goda nyheten är att städernas höga täthet av anläggningar och infrastruktur erbjuder en unik möjlighet att driva kostnadseffektiv teknikinnovation och utnyttja synergier mellan sektorer för att skapa ett högeffektivt energisystem. 

Samtidigt skulle dessa specifika teknikinvesteringar i stadsområden bidra med mer än en tredjedel av de totala globala utsläppsminskningarna som krävs och säkerställa god luftkvalitet. 

Elektrifiering av transporter utgör den största hävstången för avkarbonisering som kan uppnås i städer – denna avkarbonisering kommer också att hjälpa till att tackla utmaningar rörande luftkvaliteten i våra städer. Om t.ex. London ska nå 1,5 °C måste två tredjedelar av Londons personbilar och alla bussar bli batterielektriska senast 2050 (bussar ännu tidigare). Detta skulle befria Londonborna från årliga utsläpp på 1,7 kt NOX, vilket motsvarar 5 000 miljoner dieselbilskilometer.

Energieffektiv uppvärmning och kylning av byggnader (tekniska byggsystem, inklusive styrning och fjärrenergi) kommer att vara den näst största hävstången för att nå 1,5 °C. Användning av befintlig teknik kan ge byggnadskomfort och samtidigt eliminera utsläpp från byggnader. Detta kräver drastiska ökningar av teknikanammandet, inklusive en tredubbling av renoveringstakten och fokus på de tekniska byggsystemen, inklusive styrning och fjärrenergi.

Sektorsintegration kommer att aktivera den outnyttjade potentialen hos transporter och byggnader. Dessutom är det mest kostnadseffektiva sättet att nå 1,5 °C-målet att investera i energieffektivitet och sektorsintegration, eftersom detta kommer att säkerställa att dyra överinvesteringar i energiproduktion och energiinfrastruktur kan undvikas. 

Resten av bidraget för att nå 1,5 °C kommer från energieffektivitet och ren energi i industrier, apparater och konstruktion.