Första generationen
Huvudegenskapen hos den första generationens fjärrvärmesystem var transport av värme med hjälp av ånga vid temperaturer på upp till 200 °C. Konsumentgrupperna var till viss del småstadsindustrier som använde ånga i sina processer samt stora värmekonsumenter som sjukhus och stora bostadshus. Det höga värmeinnehållet som resulterade i låga massflöden var en av de viktigaste skälen till att man använde denna teknik. Detta var det normala sättet att konstruera nya fjärrvärmesystem fram till 1930.
Andra generationen
Den huvudsakliga egenskapen hos den andra generationens fjärrvärmesystem är att värmen transporteras av trycksatt överhettat vatten vid temperaturer över 100°C. Detta är en betydande skillnad jämfört med den första generationens fjärrvärmesystem, där värme transporteras med hjälp av ånga.
Den andra generationen möjliggjorde energieffektivt utnyttjande av spillvärme från kraftverk som sedan överfördes till kraftvärmeverk. Genom användning av spillvärme från kraftverken minskades förbrukningen av fossila bränslen med 50% jämfört med separat produktion av värme och el, som i den första generationen.
Den främsta drivkraften bakom utvecklingen av andra generationens fjärrvärmesystem var ökad driftsäkerhet, ökad effektivitet i både värmedistribution och drift av värmeverk samt möjligheten att använda ett bredare utbud av värmekällor jämfört med den första generationen.
Tredje generationen
Den tredje generationens fjärrvärmesystem gav upphov till material- och arbetskraftssnåla komponenter i kombination med lägre temperaturer (under 100°C).
Den största fördelen med den tredje generationens fjärrvärmesystem jämfört med andra generationen är den ökade energieffektiviteten tack vare lägre drifttemperaturer och minskade investerings- och driftkostnader tack vare prefabricering, förmontering och förisolering i större utsträckning på fabriken. Dessutom har bränsleblandningen förändrats genom användning av grönare och förnybara källor, vilket har resulterat i lägre utsläpp.
Fjärde generationen
Efter den tredje generationen skedde en nyutveckling som kännetecknades av omvandling av energisystemet till ett hållbart och sammanlänkat system. Systemet bygger på en hög andel fluktuerande förnybara energikällor för värme och kyla, smart integrering av energisektorerna, minskad specifik energianvändning i byggnaden samt tillopps‑ och returtemperaturer.
